Arkiv | stress RSS feed for this section

Hur ofta kollar du mailen?

19 Feb

Vi lever idag i ett samhälle med informationsöverflöd, vilket kan upplevas som stressande ur arbetsmiljösynpukt. Ett exempel på detta är vår e-post, både privat och på jobbet. Jag ställer dig som läser detta denna fråga:

-Hur ofta kollar du din e-mail? Svara ärligt.

I mitt jobb sitter jag som så många andra klistrad vid datorn från morgon till afton. En hel del av jobbuppgifterna kretsar kring e-mail eftersom det är ett effektivt sätt att kontakta och informera, både vad gäller kollegor och kundkontakter.

Av någon anledning har det på vårat kontor blivit standard att mailprogrammet automatiskt letar efter nya e-mail var 5:e minut, vilket gör att nya meddelanden ständigt dimper ned i inkorgen under dagens gång.

Detta leder i sin tur till att jag läser igenom varje nytt e-mail allteftersom det dimper ned. Allt som oftast är det inget av akut natur som skickas, varför jag heller egentligen inte behöver öppna meddelandet på en gång.

Jag skulle lika gärna kunna nöja mig med att kolla mailen en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Men jag gör det inte! Nej, istället sitter jag (som så många andra) och kanske avbryter mitt övriga jobb med att läsa den senaste e-mailen, flera gånger per dag.

På detta vis gör vi oss ständigt tillgängliga och jag tror att det leder till ökad stress och en sämre arbetsmiljö på jobbet. Vi jobbar mindre effektivt då vi spenderar onödigt mycket tid på att läsa e-mail titt som tätt. Naturligtvis går detta även att applicera på privatlivet och den privata mailen.

Någon som vill haka på ett test? Jag bestämmer mig för att läsa och svara på e-mail, både på jobbet och privat, endast vid två tillfällen per dag, för att se om detta leder till ökad effektivitet samt minskad stress och därmed en bättre arbetsmiljö och en mindre stressad upplevelse av ens privata e-mail.

Gör denna lilla förändring i ditt liv. Små förändringar är kanske de bästa förändringarna eftersom de stora förändringarna kräver så mycket kraft och energi att de aldrig blir av!

Stress-kollaps i köket nyss

17 Feb

För en kvart sen stod jag vid spisen och lagade till en soppa, samtidigt som jag körde igång datorn för att hinna läsa ett kapitel till studiecirkeln i Rättvis Handel som jag håller i varannan tisdag kl sju. Soppan skulle jag inte hinna äta, utan tänkte ta med den till studiecirkeln. Kapitlet skulle jag bara hinna skumma igenom, eftersom jag hade inbokat en core-träning mellan sex och halv sju. Emellan duschen och studiecirkeln hade jag tänkt klämma soppan. Efter studiecirkeln skulle jag kasta mig iväg till nio-visningen av Seven Pounds på Filmstaden.

Låter detta som en vettig vardagkväll där hälsan sätts i fokus? Skulle inte tro det.
Precis när jag knäppt igång datorn och funderade på hur jag skulle hinna allt högg det till i magen av smärta. En helt ovan känsla för mig. Det högg till igen, och alldeles nyss högg det till en tredje gång. Jag känner att andningen är en alldeles för ytlig och känslorna sväller upp inom mig och hotar att tränga ut genom tårkanalerna.

Kanske är det dags för mig att äntligen acceptera att mina vardagskvällar inte kan vara fullproppade med aktiviteter? Antalet föreningar jag varit och är aktiv i är troligen det dubbla eller tredubbla gentemot er som läser detta. Duktig-flicka-syndromet är vad denna prestationsprinsessa lider av sedan många år tillbaka. Och det är svårt att sakta ner på takten. Det känns som ett enormt svek att säga ”nej” till vad än folk ber mig att åta mig. Dessutom hörde jag att jag fått rykte om mig som ”Umeås mest upptagna människa” – och det klingade inte särskilt vackert i mina öron då en bekant berättade det för mig.

Kvällens lösning: Ingen mer core på tisdagkvällar. Studiecirkeln i Rättvis Handel består eftersom den bara äger rum varannan tisdag. Vi får se hur det känns med biofilmen sen, eftersom biljetterna redan är köpta.

Hur hinner vi allt?

29 Jan

Legat lågt med bloggandet de senaste dagarna. Känner att det är så mycket jag vill göra, vill hinna, men det går liksom inte och jag befinner mig i någon form av ångest (egentligen ett alldeles för frekvent använt medicinskt ord som verkar kunna användas till nästan vad som helst, jag menar beslutsångest lär ju knappast ha något att göra med ursprungsbetydelsen av ångest) över allt jag vill men inte hinner. Jag tror ni är flera läsare som känner igen detta?

Vad gör ni för att inte stressas upp av alla dessa prestationer och drömmar och måsten som ni vill hinna med men som ni inte hinner? Yoga, träna, hålla hemmet snyggt, laga mat, umgås med bekanta, hålla kontakten, skriva mail, läsa bloggar, besöka internet-communities, sy, fixa, baka bröd, avfrosta frysen, se filmer, läsa böcker, spela spel, städa, rensa i röran, betala räkningar, delta i styrelsemöten, demonstrera på stan, gå ärenden, handla mat, sätta in fotona i fotoalbumet, ringa släktingar, leka med katten, tvätta, lyssna på P1, sticka sockar, återvinna, promenera. And the list goes on…

Funderar på om en ”to do list” skulle underlätta det hela? Eller att ge veckodagarna olika inriktningar? Yoga- och symåndag, bok- och tvätttisdag, film- och promenadonsdag, ringa- och städatorsdag?

Eliminera ordet stress

16 Jul

Nu är jag less på ordet ”stress”. Det skapar sådan negativitet och misströstan i varenda mening det ingår.
Istället för att säga att det är ”jättestressigt” kan vi säga t ex:

  • Det är mycket att fixa på jobbet idag. Jag gör en lista och bockar av när sakerna blir gjorda.
  • Jag har för lite tid på mig att få det här jobbet gjort väl. Jag får prioritera och se till att utnyttja tiden på bästa sätt och göra det bästa av situationen.

Så mitt tips blir alltså att sluta skylla på stress och istället se hur vi egentligen gör aktiva val och prioriteringar i arbetet och på fritiden som kan leda till situationer där tiden inte räcker till.