Matkräsna barn

13 Mar

20120313-184756.jpg

Att små barn är kräsna med vad de äter vet nog varje förälder. Men det finns hopp för kräsna barn och uppgivna föräldrar.

När min dotter Myra blev 6 månader och började äta smakportioner gick ätandet rätt bra. Vi introducerade mosade grönsaker och det mesta gick ner. Mosad frukt blev snabbt en del av den dagliga rutinen, kanske lite för fort kan jag känna så här i efterhand, för den söta smaken blev snabbt den som föredrogs vid måltiderna.

De flesta experter inom ämnet verkar överens om att den kräsna fasen är just en fas, som tenderar att vara övergående vid fyra eller fem års ålder. Ett barn i koltåldern (perioden från ett år till förskoleålder; motsvarighet till engelskans "toddler") är ständigt på språng och har en hel del bebisfett lagrat i kroppen. Att sitta still under en hel måltid tillhör därför undantaget för barnet. Dessutom undersöker barnet hur mycket kontroll det själv har över sin omgivning, två saker att hålla i minnet när tålamodet tryter.

Som förälder är det lätt hänt att ge sitt barn "säker" mat, dvs ett litet urval livsmedel som alltid går ned när middagen ratas. Tills slut har jag upplevt att det i princip bara är den säkra och mer ohälsosamma maten som går ner, i vårt fall t ex vitt ris, makaroner, kokt potatis och pannkakor.

Hur gör jag då som förälder? Väljer jag den enkla vägen med den ohälsosammare maten för att middagen inte ska sluta med en en tom mage och en massa bråk, eller väljer jag den tuffa vägen med att enbart erbjuda det som serveras och får se mitt barn gå från bordet med nästan tom mage? Det är lätt att stå på sig till en början och enbart erbjuda det som serveras, men efter femtioelva sådana misslyckade försök ger nog de flesta föräldrar upp. Till slut sitter en där och äter ris, kokt potatis, makaroner och pannkakor var och varannan dag, vilket inte var tanken från början.

Ett försök att få tillbaka matglädjen är att låta barnen vara med vid matlagningen, berätta om råvarorna och låta barnen provsmaka små bitar om de vill. Istället för att lägga fokus på problemet på vad ditt barn ska få i sig, låter du fokus skifta till att laga en trevlig måltid tillsammans. Det är lika viktigt att du själv njuter av en god och näringsriktig middag som att ditt barn gör det, vilket är lätt att glömma bort.

Avslutar med några tips för en trevligare middagsstund:

– Ta hand om dig själv! Välj hälsosam och nyttig mat som du själv mår bra av, och testa nya recept och nya råvaror. Du är dina barns förebild, även om det inte känns så alla gånger.

– Ha tålamod. Fortsätt servera ”riktiga” middagar. Även om ditt barn aldrig kommer att smaka på grönkålen eller vad det nu kan vara som ratas, så är det rätt att visa hur en riktig middag ser ut.

– Satsa på nyttiga mellanmål. Äppelklyftor med mandelsmör, smoothies med naturell yoghurt och färsk frukt eller bär, råa grönsaker med hummusdipp och sockerfria fullkornskex med mosade röda linser är några hälsosamma tips. Nötter är också ett superbra mellanmål eftersom det innehåller mycket fett och protein.

– Du behöver inte ge 100%. Släpp själva idén om att vara en perfekt förälder som hinner med allt och gör allt rätt, för den föräldern existerar inte. Säg istället till dig själv, ”jag gör ett bra jobb, och det går i rätt riktning”.

(Källa: Yoga Journal, september 2011)

3 svar to “Matkräsna barn”

  1. tove 13 mars 2012 den 23:26 #

    Det låter bra det där!

  2. moanilsson 14 mars 2012 den 22:59 #

    Ja, denna matkräsna-fas har varit lång för oss och just nu är det värre än vanligt. Något som är ganska arbetsamt och ibland konfliktfyllt. Det är bra att få lite pepp ibland, det finns en väg ut… Jag brukar också försöka tänka att jag serverar flera olika saker och att målet är att smaka. Det innebär ju att jag ibland får prova nya kombinationer främst på pålägg.

    Brukar också servera maten i små skålar så att det inte blandas för mycket vilket ej uppskattas av Love. Jag försöker att alltid göra en tallrik med även fruktbitar, nötter och torkad frukt, för att ta en frukt efter maten och därför behöva sitta kvar ännu längre upplevs nästan som ett straff.

    För mig så handlar det ju också om att jag själv gillar att både laga mat och äta mat och skulle önska att Love uppskattade det lika mycket. Men det är väl bara att fortsätta servera bra mat!

    • Maria 14 mars 2012 den 23:54 #

      Vas roligt att du läst inlägget. Ibland kan en bli peppad bara av att se att andra har det lika kämpigt, lustigt nog. Välling och nötter, tack och lov att det finns !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: