Julklappar – att köpa eller inte köpa?

17 Dec

Vanligtvis är jag väldigt julpeppad och köper julklapparna långt i förväg, men i år har något hänt. Jag känner mig LESS. Inte på julen i sig (även om julskyltning, glöggande och pepparkaksbjudandet gärna får starta först i advent för min del), utan på julklappshysterin.

Jag frågar mig själv – varför köper vi vuxna julklappar till varandra? Som barn är det ju jättespännande att öppna ett femtontal julklappar från familj och vänner, men som vuxen känner jag inte alls längre någon spänning förknippad med julklapparna. Jag är rädd att få ännu ett set med lågkvalitativa icke-ekologiska påslakan och örngott, eller ännu en miljöbovig ljusrosa badhandduk av tveksam kvalitet, köpt för ett lågt pris som knappast garanterat producenten en god jul.

Ofta blir jag själv stressad över att jag måste hitta den PERFEKTA julklappen, det duger liksom inte med en bok eller något annat ”billigt och bra”, nej DYRT ska det vara (ju dyrare desto bättre? och automatiskt även: ju dyrare gåva desto mer älskar givaren mottagaren?).

Jag leker med tanken att istället för att vi vuxna köper det ena och det andra till varandra för att bevisa hur mycket vi tycker om varandra (istället för att bara säga det rakt ut) så kommer vi överrens om att vi faktiskt är för gamla för julklappar! Istället kan var och en lägga en slant på att köpa sig något en faktiskt önskar och behöver. Istället kan vi köpa en julklapp till oss själva! Självklart kan vi slå in den om vi så önskar, och då blir det som vanligt en julklappsutdelning under julafton (samtidigt med barnen), men med skillnaden att vi redan vet vad som väntar i våra klappar. Överaskningseffekten för oss själva försvinner ju, men jag skulle fortfarande vara nyfiken på vad det är min bror gått och köpt till sig själv i julklapp i år!

Nu känns det lite sent påkommet att önska sig ”inga klappar” till julklapp, dessutom tror jag inte folk tar det på allvar. Kanske är det bättre att jag önskar att folk istället skänker pengar till välgörande ändamål, om det nu så tvunget måste spenderas pengar i tid och otid?

Själva julklappsöppnandet tar kanske upp totalt 1 timme av min juletid. Resten av tiden är så betydligt mycket trevligare med umgänge, omtanke, julkramar, skratt, god mat, filmer, spelkvällar, pepparkaksbak eller bara lite kvällsprat över en kopp te. En julklapp kan aldrig ”överträffa” de varma känslor (glädje, generositet, tillhörighet etc) som ovanstående mer icke-materiella situationer ger upphov till.

Vad är dina tankar kring julklappar?
Kan du tänka dig vara utan?

19 svar to “Julklappar – att köpa eller inte köpa?”

  1. Ulrika Gabriel 17 december 2008 den 11:52 #

    Jag är barnsligt förtjust i julklappar, framför allt att ge, men också att få ;-). Men det jag uppskattar mest att få är de personliga och med en tanke bakom; en vinglig tomte av trolldeg av barnen, en liten söt ängel från loppis (samlar) eller om någon hittat något litet som de känner kan förknippas med mig på något sätt.
    Sjäv uppskattar jag även att köpa de små presenterna med den stora och hjärtliga tanken bakom. Men, vad det innebär är att julklappsköpandet faktiskt kan sprida ut sig över hela året. För när du minst anar springer du på något som passar svärmor eller syrran… Då slipper man dessutom julstressen och klapphysterin.
    Och jag håller verkligen med dig i att julklapparna som köpts för att man ”måste”, sådant man klarar sig utan – då är jag också hellre utan. För det är trots allt inte julklapparna som är viktigast, utan stämningen och samvaron under hela julhelgen.
    Allt gott till dig!

  2. Maria 17 december 2008 den 12:32 #

    Ulrika, tack för ditt inlägg! Vill ta chansen att skriva att jag inte föraktar presenter, absolut inte, men precis som du skriver ska de ju komma från hjärtat, inte från en framtvingad julklappshets där dyrast är bäst.

    Det är skönt att bli upprörd över sådana här saker även om jag föredrar att känna mig tillfreds med livet för det mesta 🙂

  3. veronika 17 december 2008 den 12:49 #

    Hej
    Jag har bloggat om ditt inlägg på min blogg. Jag håller med om att det så klart är kul att ge med känsla men den känslan finns inte i vår släkt till jul. Därför tyckte jag ditt förslag om att köpa en egen julkapp var så bra!
    Titta gärna i på min och systers blogg:
    systrarnaideal http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.4728417
    /Veronika

  4. Lisa 17 december 2008 den 13:57 #

    Från Peders familj kommer den trevliga traditionen att man köper ett sällskapsspel, slår in det, öppnar det på julafton och spelar tillsammans.

  5. Maria 17 december 2008 den 14:03 #

    Veronika: Tack för länken i din blogg. Och vilken intressant blogg, den ska jag genast börja följa!

    Jag tror både du och jag tillhör skaran som kan verka ständigt ”gnälliga” och försöker hitta både det ena och det andra att ändra på – låt oss fortsätta att beröra och uppröra 🙂

  6. Martin 17 december 2008 den 20:11 #

    En jag känner samlar julklappar hela året. Det är ju ofta av en ren händelse som man stöter på en present som passar för just en speciell person. Det kan ju vara ett sätt att slippa hetsen, men å andra sidan kan det kanske vara stressande att aldrig koppla av presenttänket.

    En av de bästa presenterna jag fått genom åren, undantaget de riktigt personliga, var ett presentkort på 500.- på den vegetariska restaurangen Solrosen i Göteborg. Det gav mig mycket icke-materiell glädje.

    Men den allra djupaste tillfredställelsen får jag nog när jag får trädgåvor och liknande. Att känna att man gör nytta för mänskligheten och världen slår allt, men den känslan glömmer jag tyvärr ofta bort i vardagen.

  7. Marie 17 december 2008 den 20:56 #

    1. Jag kan tänka mig att vara utan julklappar
    2. Jag kan tänka mig att köpa en(1)julklapp till mig själv
    3. Jag tycker det är roligt att köpa presenter men det behöver inte nödvändigtvis vara julklappar. Kan lika gärna vara en mars-gåva!
    Håller med er andra om att julen är så mycket mer än julafton och julklappar. Ta vara på ledigheten och varandra!! ❤

  8. Marie 17 december 2008 den 20:57 #

    PS. Tack för börsen!!!!!!!

  9. Elsa 17 december 2008 den 21:16 #

    Mina föräldrar är helt tokiga i att köpa julklappar och de senaste åren har jag, tyvärr utan större framgång, försökt förklara för dem att de faktiskt inte behöver ge mig en massa grejer. Det är väl okej att man ger varandra någon liten gåva, men jag tycker alltid att jag får alldeles för mycket, trots att jag har sagt ifrån. Det här med att försöka minska sin egen konsumtion är ett koncept de inte riktigt kan ta till sig (svårt att lära gamla hundar sitta, kanske). Tråkigt nog känns det dessutom nästan som att de blir sårade när man säger att man inte önskar sig något. Julen har på sätt och vis blivit lite utav en dilemmornas högtid för mig…

    Har för övrigt precis upptäckt din blogg. Den skall definitivt följas! 🙂

  10. Anonymous 17 december 2008 den 21:31 #

    Idag ramlade världens sötaste lilla brev ner i brevinkastet. Tack så mycket för tetraplånkan, blev så glad!! 😀

    Angående julklappar så håller jag med om att det ska finnas en tanke bakom, det är inte kul att köpa saker bara för att man måste. Jag älskar paket och presenter så jag vill helt klart fortsätta med det, inom rimliga gränser (inte för många paket, och så lite tärande på miljön som möjligt). Däremot föredrar jag helt klart hemmagjorda presenter, och i år kommer jag enbart att ge bort hemmagjorda saker eftersom jag inte har råd att köpa nåt.

    Är inte heller bortskämd med att få mängder av julklappar eftersom mina föräldrar inte hade så mycket pengar under min uppväxt.

    Så länge man håller paketkvoten på lagom nivå och ger presenter av ”rätt” anledning (för att man vill och inte för att man måste) så tycker jag att det är helt okej med julklappar. Dessutom kan man tänka på att ge bort träd, vaccinationer eller getter till olika afrikanska länder. Jättebra present till personer som har allt.

    På önskelistan kan man också tänka på att skriva upp saker man verkligen har nytta av! Som student kanske man inte har råd att köpa nya möbler och då kan det sitta bra med ett litet bidrag i julklapp. Eller varför inte önska sig en hårklippning?

    I stället för att öka på prylberget kan upplevelser/aktiviteter över lag vara en bra julklapp. Om man inte har så mycket pengar kan man ge bort en sommarpicknick till någon man tycker om. Det skulle iaf jag bli glad över!

    /Maria Stenlund

  11. Ewa 18 december 2008 den 8:39 #

    Hellre kvalitet än kvantitet som jag brukar säga. En klapp till varje familjemedlem, dvs totalt 4 presenter till hela familjen, då kan man köpa en litet dyrare present istället för att alla ska få småsaker som ändå ingen kommer använda. Till alla andra i släkten blir det oftast presentkort på nån affär där de handlar.

  12. Maria 18 december 2008 den 8:54 #

    Martin: Kloka ord! Och WOW vilken bra julklapp med presentkort på vegetarisk restaurangt 🙂

    Marie: Vi förstår helt varandra!!

    Elsa: Hej å välkommen till bloggen 🙂 Känner sååå väl igen föräldra-dilemmat i julklappsfrågan. Gäller både mina egna föräldrar (nej förresten, bara min mor) och mina svärföräldrar (även där: bara modern). Trots att en påpekar att det räcker med EN klapp så ska de minsann lasta på en MINST fem (oftast onödiga) klappar. Ska vi smida planer för hur vi ska få dem att inse att det inte är klapparna som visar deras kärlek till oss? 🙂

    Maria: Åh tänk att mitt i mörkaste vintern få en sommar-picknick i julklapp! Ett löfte om att sommaren och solen någon gång kommer tillbaka igen. Superbra idé ju 🙂

    Ewa; En klapp per person är ju helt lagom tycker jag med. Och kvalitet före kvantitet gör ju troligen inte bara mottagaren lyckligare, utan även producenten av varan och dess miljö 🙂

  13. Ulrika Gabriel 18 december 2008 den 20:14 #

    Jag förstod nog att du INTE var en rabiat julklappshatare ;-). Jag tycker som alltid att du skriver intressanta och välnyanserade inlägg. ”Gnällig” tror jag knappast någon skulle kalla dig, tvärtom.
    Allt gott till dej!

  14. Martin 19 december 2008 den 10:39 #

    Maria: Allrahelst om man är vegetarian som jag.

    Och tusen tack för din present som kom alldeles nyss. Hur smart och behändig som helst.

  15. Martin 19 december 2008 den 10:39 #

    Maria: Allrahelst om man är vegetarian som jag.

    Och tusen tack för din present som kom alldeles nyss. Hur smart och behändig som helst.

  16. Monica 20 december 2008 den 8:45 #

    Vi har sedan länge lagt av med julklappar till de vuxna. Två tonåringar har jag att köpa var sin julklapp till, vilket jag gör även i år trots köpstopp, och det får vara ok. På annandagen brukar vi vara ca 15 personer i släkterna som samlas och har en julklappslek. Då skall man ha med sig en sak för högst 50kr eller nåt hemifrån, nåt bra eller nåt gräsligt det är helt frivilligt. Alla tar ett paket i högen och öppnar så att alla ser vad det är. Sedan slår man med tärning laget runt, fem varm, och får man en etta eller sexa måste man byta bort det man har emot någon annans julklapp. När de fem varven är slut behåller man den klapp man har. En del saker blir väldigt eftertraktade och en del vill absolut ingen ha och det blir skitkul. Minns när min bror blev sittande med ett sminkset, han var inte så glad…

  17. Monica 20 december 2008 den 8:46 #

    Och tack för återvinningsbörsen, söt!

  18. Jenny 20 december 2008 den 11:15 #

    jag skulle faktiskt inte kunna tänka mig att vara utan julklappar. däremot tycker jag att det är viktigt att julklapparna är genomtänkta, att man faktiskt vet att personen man ger dem kommer att uppskatta dem och använda dem. att köpa något bara för att köpa är inget alternativ för mig. ska man ge en julklapp till någon man inte känner så väl brukar det vara uppskattat med en upplevelse eller något ätbart. förra året gjorde jag t ex chokladtryfflar och gav till sambons familj.

    tidigare i min kompiskrets så gjorde vi så att alla köpte en varsin julklapp till någon i kretsen (man fick dra en lapp ur en hatt vem man skulle köpa till) – det kan ju vara något att göra även i familjen om man vill minska på julklappsmängden men inte ta bort dem helt.

  19. Pain is just weakness leaving your body 21 december 2008 den 12:09 #

    Jag tycker att det är mysigt att ge bort ”service” av något slag , typ barnvakteri , massage eller hembakat. Men i min familj byter vi mest pengar 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: