En obehaglig insikt

4 Sep

Igår kväll, klockan sent på kvällen, slogs jag av en rätt så obehaglig insikt efter en dag som jag lätt skulle kunna kalla en riktigt dålig dag. Det var insikten att jag lider av prestationsmani, eller vad man ska kalla det.

Igår hade jag min lediga onsdagkväll (varje onsdagkväll försöker jag att inte boka in nån föreningsaktivitet eller möte eller NÅNTING överhuvudtaget för att ha åtminstone EN kväll i veckan för mig själv) och trots det satt jag ned och tog det lugnt bara under de 20 min det tog att äta middagen. Istället för att sitta och läsa och se på en tv-serie eller kanske sticka (hade sett fram emot alla tre) så slängde jag mig mellan diskning, städning, matlagning av morgondagens matlåda, soptömning och allmänt småfix till klockan kvart i tolv på kvällen.

Något brast inom mig. Jag frågade mig varför jag inte kan ta det lugnt, nånsin, utan ständigt tvingar mig att prestera, prestera, prestera. Har provat många gånger att sätta mig ned med en bok, men genast kryper det i kroppen och jag känner tankarna surra runt i huvudet ”du borde tvätta/diska/städa förrådet/sy gardinerna/städa ur kylen/frosta av frysen/damma/vattna blommorna/sortera alla viktiga papper/skura badkaret”, och det spelar ingen roll hur många saker jag lyckas avklara per kväll, det tar aldrig slut! Det bara börjar om med nya krav som lurar bakom nästa hörn.

Denna kväll har jag ägnat helt åt att o-prestera, som vi kanske kan kalla det på norrländska. Jag åkte ut med mina jobbkollegor till en liten by utanför stan där vi samlades och åt persisk middag och efterrätt. I flera timmar slapp jag prestera, och det var som en sten lyfts från mitt hjärta under dessa timmar.
Nu är jag tillbaka i lägenheten sedan en timme tillbaka och det enda jag presterar under denna timme är att skriva detta blogginlägg samt borsta tänderna.

Jag fick ett bra tips av en vän: planera in när du ska städa, diska, tvätta osv så att det inte ständigt hänger över dig utan du kan lämna prestationstankarna eftersom diskningen ska ske först på fredag och tvätten först på söndag. Ska testa detta från och med imorrn!

Stor kram går ut till er som stöttade mig när jag sent igår kväll skickade desperata sms om min nyfunna situation.

Någon som känner igen sig i prestationsdilemmat/duktig flicka-syndromet?

Advertisements

5 svar to “En obehaglig insikt”

  1. Lotta 05 september 2008 den 14:17 #

    Det kunde lika gärna varit jag som skrivit detta inlägg. Problemet för mig är att jag tycker att jag borde göra en massa saker, men inte har ork och då får jag ångest i stället. Men samtidigt vill jag att allt ska vara perfekt. Det går liksom inte ihop. Jag jobbar på att acceptera att jag inte kan få allt perfekt, men det funkar inte alla dagar. =)

  2. Maria 05 september 2008 den 17:54 #

    Jo men jag är likadan ändå, de gånger jag fastnar timmar framför datorn så mår jag dåligt över att jag inte gör nåt bra istället som att t ex sy de där gardinerna som legat o väntat på mig i 6 månader.

  3. Rose-Marie 05 september 2008 den 19:35 #

    Jag känner igen mig! Kanske ännu mer i det Lotta skriver. Men faktiskt – hur viktiga är de där gardinerna egentligen?

    en mycket vis kvinna i min närhet burkar prata om att en ska göra saker som är lustfyllt i lagom tempo. Om en lyckas leva i nuet och tänka på att uppskatta ögonblicket så kan även diskning vara lustfyllt och inte kopplat till prestation. Det är nämligen prestationskravet som tar bort det lustfyllda i livets vardag.

    Lättar sagt än gjort. Ibland lyckas jag faktist, men långt ifrån alltid.

  4. Rose-Marie 05 september 2008 den 19:35 #

    Jag känner igen mig! Kanske ännu mer i det Lotta skriver. Men faktiskt – hur viktiga är de där gardinerna egentligen?

    en mycket vis kvinna i min närhet burkar prata om att en ska göra saker som är lustfyllt i lagom tempo. Om en lyckas leva i nuet och tänka på att uppskatta ögonblicket så kan även diskning vara lustfyllt och inte kopplat till prestation. Det är nämligen prestationskravet som tar bort det lustfyllda i livets vardag.

    Lättar sagt än gjort. Ibland lyckas jag faktist, men långt ifrån alltid.

  5. Selmas småprat 08 september 2008 den 13:44 #

    Svaret på frågan lyder:JAA!!……..men jag blir bättre på att skippa prestationskämpandet för varje år som går……..försöker göra alla saker bara för min egen skull, och inte för att tävla med andra……gäller att veta vad man vill själv, och vad som funkar bäst i längden…….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: